Ställningstagande 22.11.2011 – 6/2011

Finansinspektionens ställningstagande om beräkningsränta för ansvarsskulden i skadeförsäkringsbolag

FIVA 22/05.00.00/2011

1 Lagstiftningsgrund

1.1 Diskontering av ansvarsskuld

Enligt lagen om försäkringsbolag (521/2008, nedan FBL) får ett skadeförsäkringsbolag använda diskontering vid beräkning av ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp (9 kap. 10 § 1 mom. i FBL):

"Diskontering får användas vid beräkning av ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp."

I fråga om andra än ersättningar av pensionstyp får diskontering användas endast för långvariga ersättningar, med en genomsnittlig regleringstid på minst 4 år (9 kap. 10 § 2 mom. i FBL):

"Diskontering får användas för beräkning av annan ansvarsskuld, om följande förutsättningar föreligger:
1) diskonteringens verkan kan redovisas,
2) den uppskattade genomsnittliga tiden för slutregleringen av skador inom en skadegrupp är minst fyra år,
3) försäkringsbolaget beaktar vid uppskattningen av totalersättningsutgiften alla de faktorer som eventuellt ökar den, samt
4) försäkringsbolaget kan på ett tillförlitligt sätt härleda den tillämpade beräkningsmodellen ur eget material eller ur statistiskt material om försäkringsbestånd som ska anses motsvara dess eget försäkringsbestånd."

Räntesatsen för diskonteringen ska alltid väljas genom en betryggande metod (9 kap. 10 § 3 mom. i FBL):

"I de fall som avses i 1 och 2 mom. ska diskonteringen genomföras med en betryggande metod. Den räntesats som utnyttjas får inte överstiga den nivå på avkastningen som med iakttagande av försiktighet bestämts för placering i de tillgångar som utgör täckning för ansvaret för den tid slutregleringen av skador i genomsnitt uppskattas ta i anspråk."

Enligt motiveringarna till lagen avses med en betryggande metod vid beräkningen av ansvarsskulden för ersättningar av pensionstyp att variationer i ogynnsamma faktorer beaktas tillräckligt försiktigt. I fråga om andra ersättningar än ersättningar av pensionstyp kan metoden anses vara betryggande om de krav som ställs i 2 mom. är uppfyllda. Dessutom får den räntesats som utnyttjas inte i någotdera fallet överstiga den nivå på avkastningen som bestämts för placering i de tillgångar som utgör teckning för ansvaret för den tid slutreglering av skador i genomsnitt beräknas ta i anspråk. Detta betyder att ett tillräckligt avdrag ska göras från den uppskattade avkastningen av de tillgångar som utgör täckning för ansvaret.

Försäkringsbolaget ska informera Finansinspektionen på förhand om vilken diskonteringsränta det tillämpar vid beräkning av ansvarsskulden (9 kap. 10 § 5 mom. i FBL):

"Försäkringsinspektionen ska på förhand informeras om hur diskonteringen genomförs."

1.2 Maximiräntesats för diskontering

Enligt försäkringsbolagslagen föreskrivs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet om den maximiräntesats som avses 10 § 4 mom (FBL 9 kap. 12 §).

Social- och hälsovårdsministeriet ska då det fastställer denna maximiräntesats beakta marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer (9 kap. 10 § 4 mom. i FBL):

"I maximiräntesatsen vid beräkningen av ansvarsskulden ska dessutom beaktas marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer."

Enligt motiveringarna till lagen kan maximiräntesatsen vara en fast maximiräntesats eller en hänvisning till en styrränta på marknaden. I 2 § i Social- och hälsovårdsministeriets förordning om maximiräntesatser som ska tillämpas vid beräkning av ansvarsskulden i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag (610/2008) stadgas med avseende på skadeförsäkring att

"vid beräkning av ansvarsskulden är maximräntesatsen 3,5 procent."

2 Ställningstagande

Den absoluta övre gränsen för diskonteringsräntan vid beräkning av ansvarsskulden är den maximiräntesats som fastställs genom förordning utfärdad av Social- och hälsovårdsministeriet, men det oaktat ska försäkringsbolagen välja räntesats enligt försäkringsbolagslagen. Den maximiräntesats som fastställs genom förordningen utgör inte automatiskt det lagenliga valet för diskonteringsränta, utan försäkringsbolaget ska då det väljer räntesats för beräkning av ansvarsskulden beakta att det uppfyller de krav som fastställs i 9 kap. 10 § 1–3 mom. i försäkringsbolagslagen och inte överskrider den maximiräntesats som fastställs i 4 mom.

Eftersom Social- och hälsovårdsministeriet vid fastställandet av maximiräntesatsen ska beakta marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer, kan den räntesats som används vid försäkringsbolaget enligt Finansinspektionens tolkning inte väljas så att den överskrider den räntesats som bolaget fastställt enligt samma kriterier. På grund av kraven på en betryggande beräkning kan bolaget emellertid tillämpa en räntesats som underskrider maximiräntesatsen som fastställts enligt ovannämnda principer.

Enligt Finansinspektionens tolkning kan den avkastningsnivå som på ett betryggande sätt bestämts för de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden inte fastställas uteslutande på basis av till exempel historisk avkastning, uppskattad avkastning eller förväntad avkastning. Valet av räntesats ska ske med beaktande av i synnerhet marknadsavkastningen på långfristiga obligationer med låg kreditrisk eller långfristiga statsobligationer. Enligt Finansinspektionens tolkning motsvarar detta avkastningen på noterade värdepapper med ett kreditbetyg på minst AA eller avkastningen enligt ränteswappar.

Enligt Finansinspektionens uppfattning ska alla obligationer som används som referens i denna granskning, inklusive statspapper, vara högklassiga. Långsiktighet ska bedömas i förhållande till den tid som slutregleringen av skador i genomsnitt tar vid bolaget. Bolaget ska vid valet av värdepapper och swapkurva dessutom beakta valutafördelningen för ansvarsskulden. Osäkerheten på räntemarknaden betonar behovet att välja diskonteringsräntan med en betryggande metod.

Finansinspektionen förutsätter att bolagen försäkrar sig om att den räntesats de använder vid beräkningen av ansvarsskulden är förenlig med lag och förordning, så att ansvarsskulden är tillräcklig och bolaget vid en skälig bedömning anses kunna fullgöra de förpliktelser som uppkommer till följd av bolagets försäkringsavtal. Bolagen ska meddela Finansinspektionen om eventuella ändringar i räntesatsen innan den nya räntan införs.

Upplysningar

Ytterligare information om ställningstagandet lämnas av ledande matematiker, telefon 010 831 5533.

För kännedom

Skadeförsäkringsbolagen 
Social- och hälsovårdsministeriet
Finansbranschens Centralförbund
Trafikförsäkringscentralen
Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund
Patientförsäkringscentralen