Finansiell stabilitet är en förutsättning för att finansinstituten ska kunna driva en verksamhet som stöder en hållbar ekonomisk tillväxt. Finansiell stabilitet kan främjas genom att sörja för en tillfredsställande risktolerans för såväl enskilda finansiella aktörer som i det finansiella systemet som helhet och vid behov vidta förebyggande åtgärder för att minska risker som hotar den finansiella stabiliteten.

Makrotillsynen fokuserar på stabiliteten i det finansiella systemet som helhet. Analysen kan begränsas till det nationella finansiella systemet eller gälla ett större område, såsom Norden, EU eller hela det internationella finansiella systemet. Mikrotillsynen på institutsnivå fokuserar på enskilda finansiella aktörers risker. Ett viktigt mål för makrotillsynen är att identifiera systemrisker, som, om de realiseras, kan försvaga den reala ekonomin och välfärden. En sådan allvarlig störning i finanssystemet kan uppkomma av olika orsaker. Kreditcykler kan skapa betydliga finansiella obalanser, som när de avvecklas får stora negativa följder för den ekonomiska tillväxten och förmögenheten. Systemrisker kan också uppkomma till följd av strukturella särdrag och sårbarheter i det finansiella systemet , som ökar sannolikheten för att riskerna realiseras eller höjer kostnaderna för dem.

För makrotillsynen i Finland svarar Finansinspektionen, vars direktion fattar beslut om användningen av makrotillsynsverktyg. Till grund för besluten ligger en makrostabilitetsanalys, som Finlands Bank, Finansinspektionen och finansministeriet tar fram i nära samarbete.

Därtill har Europeiska centralbanken (ECB) befogenheter att vidta särskilt fastställda makrotillsynsåtgärder inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). På EU-nivå ger Europeiska systemrisknämnden (ESRB) rekommendationer om hur makrotillsynspolitiken ska organiseras inom Europeiska unionen.