Makrotillsynpolitik

Med makrotillsynspolitik avses särskilda åtgärder för att förebygga systemrisker som kompletterar makrotillsynen och makrostabilitetsanalysen och vilkas yttersta syfte är att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet som helhet. Makrotillsynspolitiken stöder därmed mikrotillsynen på institutsnivå och finans- och penningpolitiken i målet att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt.

Finansinspektionens direktion fattar beslut om makrotillsynspolitiken. Till grund för åtgärdsbesluten ligger en utförlig expertbedömning vars viktigaste uppgift är att identifiera eventuella risker för den finansiella stabiliteten i ett så tidigt skede som möjligt. Expertbedömningen styrs av kvantitativa riskmått som enligt forskning och empiriska erfarenheter har konstaterats spegla uppbyggnaden av systemrisker och läget i den finansiella sektorn. I Finland kommer expertbedömningen till genom ett brett myndighetssamarbete mellan Finansinspektionen, Finlands Bank och finansministeriet.

I praktiken bedöms läget i den finansiella sektorn och de makrotillsynsrisker som utgör hot för sektorn genom uppställning av mellanliggande mål för makrotillsynspolitiken. De mellanliggande målen tillhandahåller ett analytiskt underlag för bedömning av systemrisker och styr valet av riskförebyggande åtgärder och uppföljningen av deras effekt. För att upprätta en sameuropeisk praxis på området har Europeiska systemrisknämnden lagt fram en rekommendation om makrotillsynspolitikens mellanliggande mål och instrument (ESRB/2013/1). Enligt rekommendationen bör makrotillsynsmyndigheternas mellanliggande mål omfatta följande mål:

1. minska och förhindra alltför stor kredittillväxt och skuldsättningsgrad
2. minska och förhindra alltför stor löptidsobalans och bristande marknadslikviditet
3. begränsa direkta och indirekta koncentrationer av exponeringar
4. begränsa systemeffekterna av dåligt anpassade incitament i syfte att minska den moraliska risken
5. stärka de finansiella infrastrukturernas motståndskraft.

Varje mellanliggande mål kan hanteras med ett eller flera makrotillsynsverktyg. Makrotillsynsverktygen bygger på EU-regelverk (EU:s s.k. kapitalkravsförordning och kreditinstitutsdirektivet), som kan kompletteras med nationell lagstiftning om separata befogenheter till den myndighet som svarar för makrotillsynen. För eventuella åtgärder som ingår i EU-regelverk och nationell lagstiftning redogörs närmare i avsnittet om makrotillsynsverktyg.

^{Källa: ESRB – Flagship Report on Macro-prudential Policy in the Banking Sector.}