Makrotillsyn
Makrotillsynsbeslut
För makrotillsynsbesluten svarar Finansinspektionens direktion. Besluten bereds i ett brett myndighetssamarbete och Finansinspektionen samråder med Finlands Bank, finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet innan beslut fattas. Vidare samråder Finansinspektionen ofta med företrädare för finansbranschen om sina principer för beslutsfattandet.
Beslut om användningen av makrotillsynsverktyg fattas kvartalsvis, eftersom 10 kap. 4 § i kreditinstitutslagen förutsätter detta för användningen av vissa makrotillsynsverktyg, såsom fastställande av kontracykliska buffertkrav, och eftersom de indikatoruppgifter och det dataunderlag som ligger till grund för makrostabilitetsanalysen normalt uppdateras kvartalsvis. För vissa makrotillsynsverktyg såsom G-SII/B-, O-SII- och systemriskbufferten är bedömningsintervallet ett år.
Kreditinstitutslagen och motiveringarna till den framhåller vikten av ett brett myndighetssamarbete så att alla synpunkter beträffande användningen av makrotillsynsverktyg blir beaktade. I detta syfte har också Finlands Bank och finansministeriet rätt att när som helst kräva att Finansinspektionens direktion behandlar fastställande eller ändring av kontracykliska buffertkrav. Europeiska systemrisknämnden kan likaså meddela en sådan rekommendation eller varning av betydelse för finansmarknaden i Finland som ska behandlas av Finansinspektionens direktion.
Finansinspektionen underrättar i regel Europeiska kommissionen, Europeiska systemrisknämnden (ESRB), Europeiska bankmyndigheten (EBA) och behöriga makrotillsynsmyndigheter i andra medlemsländer om makrotillsynsbeslut enligt EU:s kapitaltäckningsregler en månad innan besluten publiceras.
Nationella makrotillsynsmyndigheter som avser använda makrotillsynsverktyg ska meddela Europeiska centralbanken (ECB) om sina planer tio arbetsdagar före beslutet enligt kapitel II artikel 5 i SSM-förordningen och del VIII i den så kallade SSM-ramförordningen. Den nationella myndigheten ska då också underrätta ECB om identifierade makrotillsynsrisker eller systemrisker och ange vilket makrotillsynsverktyg det avser använda. Om ECB motsätter sig den nationella myndighetens planer att tillgripa ett makrotillsynsverktyg, ska den meddela den nationella myndigheten detta inom fem arbetsdagar från att ha fått del av planen. Den nationella myndigheten måste ta hänsyn till ECB:s synpunkter när den fattar beslut för eller mot användningen av makrotillsynsverktyg.
Detsamma gäller också omvänt om ECB planerar att använda något makrotillsynsverktyg på eget initiativ. Då ska ECB enligt motsvarande förfarande underrätta den nationella myndigheten om sina planer och ta hänsyn till den nationella myndighetens synpunkter i sitt beslut.
Se också:
Makrotillsynsverktyg
Med makrotillsynsverktyg avses sådana åtgärder som Finansinspektionen inom ramen för sitt mandat kan vidta i makrotillsynssyften och som vid sidan av rekommendationer och övrig kommunikation om makrotillsynen syftar till att förebygga och begränsa följderna av systemrisker.
Verktygslådan för makrotillsyn består av flera olika alternativa åtgärder, eftersom systemriskerna kan vara antingen cykliska eller strukturella till sin karaktär och ha de mest komplexa orsaker. En del av de tillbudsstående makrotillsynsverktygen gäller nivån på kreditinstitutens kapitaltäckning, medan en del ställer begränsningar för affärsverksamheten (framför allt den maximala belåningsgraden för bostadslån). Tack vare verktygsurvalet kan makrotillsynsåtgärderna inriktas för att förebygga den identifierade systemrisken eller öka kreditinstitutens risktolerans.
Användningen av makrotillsynsverktyg regleras antingen i den nationella kreditinstitutslagen eller i EU-lagstiftning (EU:s s.k. kapitalkravsförordning och kreditinstitutsdirektivet)1. Användningen av makrotillsynsverktyg styrs också av de ovan beskrivna mellanliggande målen för makrotillsynspolitiken enligt Europeiska systemrisknämndens rekommendation, riskmått som speglar uppbyggnaden av systemrisker och en expertbedömning av makrostabiliteten i det finansiella systemet i Finland, som upprättats genom myndighetssamarbete.
1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49EG.
Utländska makrotillsynsbeslut
För att utländska makrotillsynsbeslut ska kunna tillämpas på finländska kreditinstitut ska i regel motsvarande makrotillsynsbeslut fattas i Finland. Utländska makrotillsynsbeslut ska utsträckas till att också gälla finländska kreditinstitut när finländska kreditinstitut bedriver verksamhet i landet. Genom ett brett ömsesidigt erkännande av makrotillsynsbesluten säkerställs uppfyllelse av målen för makrotillsynsbesluten och likabehandling av kreditinstituten.
Utländska makrotillsynsbeslut kan utsträckas att gälla finländska kreditinstitut genom användning av de makrotillsynsverktyg som hör till den finländska verktygslådan. Beslutet om ömsesidigt erkännande av utländska makrotillsynsbeslut kan gälla både övriga EES-länders och tredjeländers makrotillsynsverktyg. Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har gett ut en rekommendation om ömsesidigt erkännande av utländska makrotillsynsbeslut (ESRB/2015/2).
Besluten om kontracykliska buffertkrav hör till de makrotillsynsverktyg som är direkt tillämpliga och de avviker således från ovannämnda princip. Utländska myndigheters beslut om kontracykliska buffertkrav tillämpas direkt på finländska kreditinstitut och inget nationellt beslut behövs om inte det kontracykliska buffertkravet överstiger 2,5 %.