Kapitaltäckning och solvens i den finansiella sektorn 31.3.2022: Allt viktigare att den finländska finansiella sektorn hålls kapitalstark – omvärlden präglas av osäkerhet och riskerna ligger kvar på en hög nivå
Effekterna av Rysslands anfallskrig, inflationsökningen och den avtagande ekonomiska tillväxten skapar stor osäkerhet samtidigt som räntorna stiger och aktievärdena sjunker. Beredskap för konsekvenserna av dessa fenomen och även för eventuella cyberattacker kräver att aktörernas kapitalbuffertar är tillräckligt stora i alla situationer och de frivilliga beredskapsåtgärderna tillräckliga.Läget i den finansiella sektorn är fortsatt gott, men osäkerheten i omvärlden har ökat ytterligare.
– Finansinspektionen har effektiverat sin omvärldsanalys, precis som alla andra myndigheter inom sina områden. Hög inflation och stigande räntor, försämrade utsikter för ekonomisk tillväxt och problem med energitillgången vittnar om stora förändringar som den finansiella sektorn måste anpassa sig till. Samtidigt är det skäl att skapa beredskap för eventuella allvarliga cyberattacker. Detta kräver starka kapitalbuffertar och god övrig beredskap inom den finansiella sektorn, vilket gynnar hela samhället, konstaterar Finansinspektionens direktör Anneli Tuominen.
Kapitaltäckningsgraderna för den finländska banksektorn fortsatt starka
Den ökade osäkerheten i omvärlden har avspeglats i minskade intäkter från handel och placeringsverksamhet, men resultatförsämringen i banksektorn har uppvägts av en ökning av räntenettot och provisionsintäkterna. Den fortsatta osäkerheten kommer också framöver att skapa ett tryck på bankernas intäktsutveckling och öka riskerna för kreditförluster.
Kapitaltäckningsgraderna för den finländska banksektorn var fortsatt starka och låg över det europeiska genomsnittet under första kvartalet. Kärnprimärkapitalrelationen sjönk något, främst på grund av vinstutdelningen, som omfattar återköp av egna aktier. Banksektorns fortsatt positiva lönsamhet dämpade minskningen av kapitaltäckningsgraderna. De influtna vinstmedlen och extra kapitalbuffertar ökar de finländska bankernas risktolerans. Vid utgången av mars var kärnprimärkapitalrelationen för banksektorn 17,4 % (12/2021: 17,8 %) och den totala kapitalrelationen 20,8 % (12/2021: 21,4 %).
Negativ avkastning på placeringar sänkte arbetspensionssektorn solvens
Avkastningen på arbetspensionssektorns placeringar var -2,1 %, vilket sänkte sektorns solvens till 133,9 % (12/2021: 136,3 %). Också solvensställningen försämrades något till 1,8 (12/2021: 1,9). Det har inte skett någon större förändring i allokeringen av placeringarna, aktieplaceringarna är den största placeringskategorin med en vikt på 49,5 %. Lönesumman utvecklades positivt jämfört med första kvartalet ett år tidigare.
Livförsäkringssektorns solvens stärktes tydligt
Livförsäkringsbolagens solvensgrad var stark vid utgången av mars och låg på 215,0 % (31.12.2021: 192,9 %). Kapitalbasen ökade samtidigt som solvenskapitalkravet sjönk. Den starkare solvensen speglade huvudsakligen en uppgång i räntenivån och en minskning av värdet på livförsäkringsbolagens placeringar.
Avkastningen på placeringar var -3,7 % under första kvartalet, vilket inverkade negativt på bolagens lönsamhet. Avkastningen på aktieplaceringar och placeringar i räntebärande instrument var negativ, men avkastningen på fastighetsplaceringar var god.
Skadeförsäkringsbolagens solvens stärktes och ligger på rekordnivå, placeringarna ger förlust
Skadeförsäkringsbolagens solvensgrad stärktes till 259,0 % (31.12.2021: 242,0 %). Det sänkta solvenskapitalkravet stärkte solvensen.
Solvenskapitalkravet minskade till följd av det lägre kapitalkravet för aktierisk efter en nedgång i marknadspriset på aktier. Den branta ränteuppgången minskade också de försäkringstekniska avsättningarna, vilket stärkte kapitalbasen. Kapitalbasökningen bromsades dock upp jämfört med utgången av 2021, eftersom kapitalbasen påverkades av det ökade premieansvaret till följd av säsongsvariationen.
Avkastningen på placeringar var negativ (-2,7 %). Både aktieplaceringarna och placeringarna i räntebärande instrument var förlustbringande, och endast fastighetsplaceringarna gav vinst. Försäkringsrörelsens lönsamhet sjönk till följd av en ökning av skadeersättningarna. Totalkostnadsprocenten steg till 97,6 %.