Tematisk bedömning om arbetspensionsbolagens och andra försäkringsaktörers risker och riskhantering i placeringsklassen private capital

Private capital-placeringar är en betydande placeringsklass inom försäkringssektorn. I Finansinspek-tionens tematiska bedömning observerades inga tecken på att risknivåerna i betydande grad skulle ha ökat. Den tematiska bedömningen visade emellertid på utvecklingsobjekt bland annat vad gäller riskidentifieringen, den oberoende riskhanteringsfunktionens deltagande, den kritiska bedömningen av värderingar och investeringsklassens due diligence-process. Observationerna används i fortsättningen som en del av den riskbaserade tillsynen.

Den tematiska bedömningens mål och genomförande

Identifiering, mätning och uppföljning av risker är utgångspunkterna för riskhantering inom placerings-verksamheten. I sin tematiska bedömning utredde Finansinspektionen private capital-placeringarnas risker och riskhanteringen i arbetspensionsbolagen och hos andra försäkringsaktörer. Syftet med bedömningen var att få en helhetsbild av placeringsklassens betydelse och risknivå samt att identifiera och bedöma de rutiner, med vilka företagen under tillsyn genomför riskhanteringen av dessa placeringsklasser.

Den tematiska bedömningen inriktades på placeringsklassen private capital[1]. Inom ränteplaceringar hör private credit-placeringar och inom aktieplaceringar private equity-placeringar till denna klass. Finansinspektionen utredde företagens exponeringar för och risker gällande dessa placeringar samt hur de sköter riskhanteringen av dem. Granskningen av risker gjordes både i fråga om placeringsklasserna som helhet och då det gäller private credit-placeringar även fondspecifikt[2].

Den tematiska bedömningen byggde på en enkät till aktörerna. Bedömningen omfattade arbetspensions-försäkringsbolagen, pensionskassor- och stiftelser som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring, pensions-anstalter som grundats genom lag samt ett flertal skade- och livförsäkringsbolag.

De viktigaste observationerna i den tematiska bedömningen

Private capital-placeringarna är en betydande placeringsklass inom försäkringssektorn

Inom försäkringssektorn utgjorde private credit- och private equity-placeringarnas andel av aktörernas placeringstillgångar sammanlagt ca 14 % (43,3 md euro). Andelen private equity-placeringar av placerings-tillgångarna var ca 9,5 % (29,7 md euro) och andelen private credit-placeringar ca 4,5 % (13,6 md euro).

Inom arbetspensionssektorn är private equity-placeringarnas andel av placeringstillgångarna klart större än inom liv- och skadeförsäkringssektorn[3]. Däremot är private credit-placeringarnas andel större inom liv- och skadeförsäkringssektorn än inom arbetspensionssektorn[4].

Majoriteten av private equity-placeringarna (73 %) hänförde sig till buy out-strategier[5]. Geografiskt koncentrerar sig placeringarna till Nordamerika och Europa, då ca 40 % av placeringarna hänförde sig till vardera området.

Majoriteten av private credit-placeringarna (11,2 md euro) var indirekta fondplaceringar. I fråga om lånetyp koncentrerar sig fondernas placeringar till primära lån med säkerhet, vilkas andel var 61 %. Andelarna i unitranche-[6] och mezzanine-lån[7] med högre risk var relativt små. Lånens genomsnittliga maturitet var något över fyra år och den genomsnittliga totalräntan var nästan 10 %. Geografiskt var fondernas utlåning koncentrerad till Europa, vars andel var över 60 %. Andelen fonder som i huvudsak placerar i Nordamerika var tämligen måttlig, och andelen fonder som placerar globalt utgjorde cirka en fjärdedel.

Inom private capital-placeringarna finns tills vidare inga tecken på att risknivåerna i betydande grad skulle ha ökat

Fondernas koncentrationsrisker i enskilda företag eller sektorer kan öka private capital-placeringarnas risker. Särskilt inom teknologisektorn har strukturförändringen i anslutning till artificiell intelligens ökat osäkerheten om framtida avkastningar inom sektorn, vilket kan återspegla sig i private equity-fondernas avkastnings-förväntningar och öka private credit-placeringarnas kreditrisk.

Av private equity-placeringarna inom försäkringssektorn hänförde sig ca 30 % till teknologisektorn (arbetspension 29 %, livförsäkring 42 % och skadeförsäkring 26 %). Andelen är något högre än buy out- och tillväxtfondernas genomsnittliga exponering för teknologisektorn på ca 25 %[8].

Av de utestående private credit-fondplaceringarna som innehas av försäkringssektorn hänförde sig ca 14 % till teknologisektorn. Fonderna hade i genomsnitt ca 40 gäldenärer. De fem största gäldenärerna utgjorde i genomsnitt ca 40 % och de tio största ca 50 % av fondernas utlåningsbestånd. I enskilda fonder finns således

betydande känslighet för risker i anslutning till enskilda gäldenärer. Försäkringsaktörernas placeringar är emellertid utspridda på flera fonder, vilket innebär att de koncentrationsrisker som uppkommer via private credit-fonder som helhet är måttliga.

Största delen av private credit-fondernas utlåningsbestånd hänförde sig till företag som ägs av kapital-investerare och som typiskt anses ha en högre risk på grund av deras höga skuldsättning. Å andra sidan kan dessa placeringar vara förknippande med sponsorskap[9], vilket delvis kan minska riskerna. Ungefär 60 % av fonderna rapporterar till sina investerare om utlåning till den närmaste kretsen, t.ex. om lån till företag som ägs av andra fonder i samma kapitalförvaltningskoncern.

I de private credit-fonder som tillämpade ett låneklassificeringssystem bestod lånebeståndet till 8 % av lån med förhöjd risk, vilket är ungefär hälften mer än 2024. Andelen högrisklån och oreglerade lån var 2 % åren 2024 och 2025.

Andelen värdepapperiserade lån[10] av utlåningsbeståndet var lågt. I flera fonder hade man använt hävstångseffekten, men det sysselsatta kapitalet var emellertid klart högre än skuldkapitalet. Lån i förhållande till sysselsatt kapital var i genomsnitt ca 36 %. Fondernas lån hade i huvudsak rörlig ränta, vilket för egen del minskar ränterisken.

Aktörerna inom försäkringssektorn använder nästan utan undantag det värde som fonden beräknat som värdering av private equity-placeringarna. Över hälften av private equity-placeringarna är placeringar i avvecklingsskede (exit). Av placeringarna i avvecklingsskede har 11 % gått över sin ursprungliga löptid, dvs. man har inte lyckats frigöra sig från placeringarna enligt den ursprungliga tidtabellen. Under 2024 och 2025 har aktörerna inom försäkringssektorn emellertid genererat ett kassaflöde från fonderna på över 6 miljarder euro. På marknaden har man framfört uppskattningar om att avkastningsutvecklingen för private equity-placeringar som gjorts 2021 eller något tidigare kan vara förknippade med större osäkerhet än placeringar som gjorts andra år[11]. Som orsak i uppskattningen ges den höga värderingsnivån vid tidpunkten i fråga, då fonderna gjorde de första placeringarna i målbolagen. Ungefär 10 % av private equity-placeringarnas kapital inom försäkringssektorn är i fonder, där de första placeringarna gjorts 2021, och 37 % av placeringarnas kapital är i fonder, där de första placeringarna gjorts 2020–2022.

De viktigaste utvecklingsbehoven gäller riskidentifiering och riskhantering

Enligt den tematiska bedömningen har företagen under tillsyn ordnat riskhanteringen och placerings-processerna som gäller private capital-placeringar på behörigt sätt.

I en del av företagen bör riskidentifieringen och riskhanteringen utvecklas. Observationer gjordes bland annat vad gäller följande:

• Private capital-placeringarnas särskilda egenskaper (illikviditet, osäkert kassaflöde, värderingsdröjsmål) syns inte tillräckligt konsekvent i olika processer inklusive rapportering och uppföljning.
• Bedömningen av värderingarnas tillförlitlighet är bristfällig och grundar sig ofta på de värden som managerna meddelar utan tillräckligt kritisk validering.
• Riskhanteringsfunktionens roll är delvis reaktiv och den är inte i tillräcklig grad kopplad till beredningen av placeringsbesluten.
• Due diligence-processerna är inte till alla delar tydligt definierade, dokumenterade eller systematiskt genomförda och deras oberoende är ofta bristfällig.
• Flera private credit-fonder som ägs av aktörerna saknar ett låneklassificeringssystem eller ett annat sätt att dela in lån enligt kreditvärdighet.
• Enligt svaren verkar det även som om alla aktörer inte har all den väsentliga information om placeringarnas risker som behövs om placeringsobjekten.

God praxis inom riskhanteringen av private capital-placeringar

God praxis beskriver de rutiner som identifierats inom tillsynen och som stöder uppläggningen av riskhanteringen på lämpligt sätt. De är inte bindande krav, utan stöder aktörernas egen bedömning och utveckling.

Private capital-placeringarna avviker till många delar från likvida placeringar. Placeringarna är framhävt förknippade med begränsningar som gäller illikviditet, osäkra kassaflöden samt värdering och transparens, vilka inverkar på riskbedömningen och uppföljningen. Det faktum att placeringsstrukturerna ofta är komplexa och informationen i stor utsträckning grundar sig på förvaltningsbolagens rapportering framhäver betydelsen av en oberoende analys.

Av dessa orsaker bildar en omsorgsfull förhandsvärdering, riskhanteringsfunktionens oberoende deltagande, rapportering och uppföljning samt värdering en central helhet för att i tillräcklig grad kunna identifiera, bedöma och hantera private capital-placeringarnas risker under placeringens hela livscykel.

God praxis som observerats i tillsynsobjektens verksamhet

Som god praxis kan anses att due diligence-processen

• har definierats, dokumenterats och sker i faser
• hänför sig till väsentliga risker och täcker de viktigaste värderingsområdena
• grundar sig på tillräckligt djupgående analyser, särskilt då det gäller förvaltningsbolaget
• vid behov utnyttjar utomstående experter
• innehåller en systematisk bedömning av fondavtalens villkor
• beaktar effekterna på den totala portföljens riskprofil, allokering och likviditet
• är kopplad till beslutsfattandet och dokumenteringen.

Finansinspektionen framhäver att processen, för att den ska fungera enligt sitt mål, bör vara täckande, riskbaserad och oberoende samt förebygga intressekonflikter. Finansinspektionen påminner även att andra placerares deltagande i placeringarna inte minskar aktörens behov av att genomföra en egen, omsorgsfull due diligence-process.

Som god praxis kan på motsvarande sätt anses att riskhanteringsfunktionen

• regelbundet följer upp placeringarna
• deltar i placeringsprocessen som en oberoende expert
• utnyttjar kvantitativa och kvalitativa metoder enligt riskprofilen
• beaktar private capital-placeringarnas särskilda egenskaper
• säkerställer tillräcklig transparens och en placeringsspecifik översyn.

Som god praxis kan anses att rapporteringen och uppföljningen är riskbundna och dimensioneras enligt placeringsverksamhetens omfattning och riskprofil. I private capital-placeringarna ska särskilt illikviditet, osäkert kassaflöde och värderingarnas osäkerhet beaktas.

Då placeringarna har en betydande roll, är god praxis inom rapportering och uppföljning

• regelbunden kassaflödes- och riskkontroll
• regelbunden rapportering till ledningen
• djupare analys 1–2 gånger om året
• ad hoc-rapportering efter behov.

Som god praxis kan även anses att värderingen av placeringsobjekten

• bedöms som en del av due diligence-processen
• fortlöpande ses över som en del av riskhanteringen
• ställs i relation till marknadsmiljön
• bedöms kritiskt och utmanas vid behov
• grundar sig på en aktiv dialog och tillräcklig transparens.

Följande steg

Finansinspektionen utnyttjar observationerna i den tematiska bedömningen i den riskbaserade inriktningen av tillsynen. Utvecklingsobjekt som gäller enskilda företag under tillsyn behandlas som en del av den normala tillsynsdialogen. Finansinspektionen förväntar sig att företagen under tillsyn utvärderar sin placerings-verksamhet och riskhantering även i förhållande till de observationer och andra rutiner som presenteras i detta meddelande.

Närmare upplysningar lämnas av

Olli-Pekka Aaltonen, expert, tfn 09 183 2106 eller olli-pekka.aaltonen(at)fiva.fi

[1] Begränsningar i placeringsklasserna i den tematiska bedömningen: I indirekta private credit-placeringar ingår indirekta placeringar i onoterade företagslån (private credit-fonder, BDC-placeringar (exkl. indexplaceringar), osv.). De direkta private credit-placeringarna omfattar direkta onoterade företagslån (inkl. ArPL-återlån, syndikerade lån). Private equity-placeringarna omfattar indirekta private equity-placeringar (exkl. infrastruktur-, fastighets- och parallellinvesteringar). Beträffande livförsäkringsbolagen har endast placeringar på egen risk tagits med.
[2] I den fondspecifika analysen utnyttjades uppgifter om private credit-fondinnehav inom försäkringssektorn, vilka som mest motsvarade cirka hälften av de indirekta private credit-placeringarna inom försäkringssektorn.
[3] Private equity-placeringarnas andel av placeringstillgångarna är inom arbetspensionssektorn 10 %, inom livförsäkringssektorn 5 % och inom skadeförsäkringssektorn 4 %.
[4] Private credit-placeringarnas andel är inom livförsäkringssektorn 7 %, inom skadeförsäkringssektorn 6 % och inom arbetspensionssektorn 4 %.
[5] Buy out-placeringarna hänför sig typiskt till väletablerade företag, i vilka fonden eftersträvar en värdeökning via ägarstyrning och utveckling av affärsverksamheten.
[6] Med unitranche-lån avses lån som vanligen slår samman särdragen med primära lån och efterställda skulder till en enda lånestruktur.
[7] Med mezzanine-lån avses efterställda skulder, som i fråga om sin kapitalstruktur befinner sig mellan primära lån och eget kapital. De är förknippade med en högre kreditrisk än primära lån, men på motsvarande sätt även med en högre avkastningsförväntning.
[8] Bloomberg Private Equity & Venture Annual Report 2025.
[9] Med sponsorskap avses att en aktiv kapitalinvesterare vid behov kan stöda det målbolag som det äger till exempel med kapitaltillskott.
[10] Med värdepapperisering av lån avses ett arrangemang där lånen slås samman och det bildas värdepapper som kan säljas till investerare. Värdepapperiseringen kan t.ex. vara förknippad med risker i anslutning till transparens, värdering och en komplex struktur.
[11] WSJ: Why Venture Capital Is Weighed Down by Its 2021 Vintage.