Gå direkt till innehållet
Tillsynsmeddelande 29.11.2019 – 65/2019

Uttagande av negativ ränta på konsumentkundernas insättningar

Enligt Finansinspektionen bör man iaktta återhållsamhet när det gäller uttagande av negativ ränta på grundläggande betalkonton, som betraktas som nödvändighetstjänster. Därtill ska man ta hänsyn till att även ändringar av räntan på andra ikraftvarande inlåningskonton till negativ kan från kundens synvinkel vara en väsentlig försvagning av avtalsvillkoren, som banken inte kan göra genom en ensidig ändringsanmälan.

Lagstiftningen tar inte direkt ställning till negativa inlåningsräntor

I Finland förbjuder lagstiftningen inte uttryckligen uttagandet av negativa räntor på konsumentkundernas insättningar. Eftersom det inte finns lagstiftning som direkt är tillämplig på situationen, måste man för närvarande vid bedömande av huruvida en negativ inlåningsränta är tillåten eller inte ty sig till de allmänna principerna inom avtalsrätten och bestämmelserna om konsumentskydd. Fullständig rättssäkerhet i frågan skulle förutsätta specificeringar i gällande lag. 

Saker som ska beaktas vid bedömandet av nuläget

Finansinspektionen anser att det finns problem förknippade med uttagandet av en negativ inlåningsränta av konsumentkunder, såväl när det gäller grundläggande betalkonton som ändringar av ikraftvarande inlåningsavtal. Finansinspektionen vill genom sitt ställningstagande fästa uppmärksamhet vid följandet aspekter som skyddar konsumenten.

Grundläggande betalkonto

Utgångspunkten är att var och en ska ha rätt att på ett kreditinstitut öppna ett grundläggande betalkonto, och de avgifter som tas ut på det ska vara rimliga. Syftet med bestämmelserna om grundläggande betalkonton är att trygga alla människors rätt att få ett inlåningskonto som kan användas för skötseln av dagliga ärenden, vilket i dagens samhälle kan betraktas som en nödvändighetstjänst.
 
När det är fråga om en nödvändighetstjänst, ska avtalsvillkoren och deras ändring samt rimligheten av prissättningsprinciperna och betalningarnas förutsägbarhet bedömas enligt strängare kriterier än vanligt. Av dessa orsaker ska man i princip iaktta återhållsamhet när det gäller uttagandet av negativ ränta på ett grundläggande betalkonto.

Ändring av ikraftvarande inlåningsavtal

Enligt Finansinspektionen är utgångspunkten för villkoren på majoriteten av ikraftvarande inlåningsavtal att inlåningsräntan är minst noll. I avtalsvillkoren har man inte separat förberett sig på att inlåningsräntan kunde vara negativ.

Banker har i inlåningsavtal typiskt förbehållit rätten att ensidigt ändra avtalsvillkoren. Finansinspektionen anser att ensidiga ändringar av avtal utöver den tillämpliga lagstiftningen begränsas av de allmänna principerna för avtalsrätten, till exempel förbudet att göra väsentliga ändringar i avtalsvillkoren. Ändringen av parternas roller gällandet skyldigheten att betala ränta torde kunna bedömas som en väsentlig ändring av avtalet, i synnerhet med beaktande av konsumentens ställning som avtalspart.

Andra synpunkter

Finansinspektionen anser att bankernas skönsmässiga befogenheter vid tillämpningen av de ovannämnda principerna i den nuvarande räntemiljön är bredare när det gäller stora insättningar som betraktas som investeringar. För närvarande definierar lagstiftningen inte nedre gränsen av en dylik stor insättning. I vissa EU-länder används 100 000 euro i praktiken som gräns. 

Bakgrund till ärendet

Under de senaste åren har den allmänna räntenivån sjunkit nära noll och även under det bland annat i euroområdet och i vissa andra europeiska länder. Detta beror å ena sida på finanskrisen och de extraordinära penningpolitiska åtgärder som har använts för att vända utvecklingen. Delvis finns det också strukturella faktorer bakom de låga räntorna, och dessa har sänkt den allmänna räntenivån. Mot slutet av sommaren och i början av hösten har marknadsförväntningarna om ränteutvecklingen ytterligare sjunkit, när såväl Europeiska centralbanken som USA:s centralbank har gjort lättnader i sin penningpolitik. Samtidigt har förväntningarna om tiden med exceptionellt låga och även negativa räntor förlängts.

En av de s.k. extraordinära penningpolitiska åtgärder som har använts i euroområdet har varit negativa inlåningsräntor. För närvarande betalar bankerna i euroområdet -0,5 % (p.a.) i negativ ränta på sina centralbanksinsättningar (med vissa undantag). Till följd av detta tar bankerna i euroområdet rätt allmänt ut negativa räntor på företagens insättningar. I vissa euroländer tar enskilda banker ut negativa räntor även av hushåll när insättningsbeloppet överstiger en viss gräns, till exempel 100 000 euro.

Ytterligare information

Samu Kurri, avdelningschef, tfn 09 183 5247 eller samu.kurri(at)finanssivalvonta.fi
Sanna Atrila, ledande jurist, tfn 09 183 5552 eller sanna.atrila(at)finanssivalvonta.fi