Tematisk bedömning: Skade- och livförsäkringsbolagens justering för den förlusttäcknings-kapaciteten hos uppskjutna skatter beräknas som en förändring av uppskjutna skatter i ett stresscenario
Finansinspektionen har under 2025 genomfört en tematisk bedömning av värderingen av uppskjutna skatter hos skade- och livförsäkringsbolagen och beräkningen av justeringen för den förlusttäckningskapaciteten som uppstår från den. Den tematiska bedömningen fann betydande skillnader i de beräkningsmetoder som används av bolagen samt regelverksförenklingar. Baserat på resultaten av den tematiska bedömningen bör bolag uppmärksamma värderingen av uppskjutna skatter och den realistiska beräkningen av justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter som uppstår i en stressituation i enlighet med solvenskapitalkravet.
I den tematiska bedömningen kartlades värderings- och beräkningsmetoderna för skade- och livförsäkringsbolagen med hjälp av en enkät. Dessutom utvärderade Finansinspektionen relevant regelverk och praxis tillsammans med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa.
Den centrala regleringen till främjandet av beräkningsutveckling
Med uppskjuten skatteskuld avses den skatt i solvensbalansräkningen som uppstår som värderingsskillnaden mellan balansräkningarna enligt skatte- och solvensbokslutet, som betalas i framtiden. I Finland är uppskjutna skatteskulder ofta relaterade till värderingsskillnader inom investeringar eller till utjämningsbeloppet.
Uppskjutna skattefordringar bildas om de uppkomna förlusterna inte ingår i beskattningen, i vilket fall de kan täckas som en minskning av skatter som ska betalas på sannolika framtida vinster. Artikel 15 (3) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 ger mer detaljerade bestämmelser om godtagbarheten av uppskjutna skattefordringar.
Uppskjuten skatt är det nettobelopp som erhålls i balansräkningen enligt solvensberäkningen som en skillnad mellan de två tidigare nämnda, vilket påverkar bolagets kapitalbas.
I solvensberäkningen definieras justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter som förändringen i uppskjutna skatter i en stressad situation där en oförutsedd och omedelbar förlust uppstår. Beloppet av den förlust som påverkar uppskjutna skatter motsvarar det primära solvenskapitalkravet och kapitalkravet för operativa risker, justerat med en separat justering för den förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar.
I enlighet med artikel 207 (5) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 ska förlusten som uppstår från (del-)modulerna i standardformeln i situationen som beskrivs ovan fördelas riskmässigt till skatte- och solvensbalansräkningarna för att beräkna förändringen i de uppskjutna skatterna (dvs. den uppskjutna skattebufferten för solvensändamål).
Eiopa har utfärdat ytterligare vägledning om beräkning av justeringen för den förlusttäcknings-kapaciteten hos uppskjutna skatter (EIOPA-BoS-14/177). I enlighet med riktlinje 6 bör bolag beräkna justeringen relaterad till uppskjutna skatter med en noggrannhetsnivå som överensstämmer med alla väsentliga och relevanta bestämmelser i alla tillämpliga skattesystem. I enlighet med riktlinje 7 bör bolag beräkna justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter genom att stressa solvensbalansräkningen och fastställa konsekvenserna av stressen på bolagets beskattning. Justeringen bör sedan beräknas som en temporär skillnad mellan de stressade värderingarna enligt solvensberäkningen och motsvarande värden som beräknats för beskattningsändamål.
Till exempel, när marknadsvärdena för aktier minskar, minskar skillnaden mellan balansräkningsvärdena för aktier enligt skattebokslutet, som vanligtvis baserar sig på anskaffningskostnad, och marknadsvärderingsmetoden enligt solvensberäkningen. Detta minskar den uppskjutna skatteskulden och buffrar minskningen av kapitalbasen i solvensberäkningens aktiestress.
Finansinspektionen kommer att använda de tillsynsobjektsspecifika resultaten av den tematiska bedömningen som en del av den framtida solvenstillsynen
Justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter har en betydande inverkan på försäkringsbolagens solvensställning. I enlighet med artikel 260 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 ska bolagens styrelser godkänna riskhanteringsprinciper relaterade till uppskjutna skatter, vilka ska omfatta:
- metoder och antaganden för att bevisa beloppet och utnyttjandet av de förlusttäckande effekterna av uppskjutna skatter
- de centrala funktionernas bedömnings- och rapporteringsskyldigheter till styrelsen (inklusive en bedömning av de underliggande antagandena för prognostisering av framtida beskattningsbar inkomst)
- risker som förändringar i justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter orsakar för bolagets solvens.
Bolagen bör beakta sin finansiella ställning och solvensposition realistiskt efter en omedelbar förlust och bör inte använda alltför optimistiska antaganden när de beräknar justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter med hjälp av standardformeln.
I praktiken innebär allokeringen av risker i balansräkningen att inte alla balansposter som ingår i beräkningen av justeringen för den förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter kan direkt antas ha full inverkan på de uppskjutna skatterna. Till exempel kommer inte en förändring av uppskjuten skatt nödvändigtvis att ha en förlusttäckande effekt i de fall där värderingsskillnaderna mellan skatte- och solvensbalansposterna är små.
Närmare upplysningar lämnas av
- Toni Blomster, ledande matematiker, tfn. 09 183 5318 eller toni.blomster(at)fiva.fi
- Roope Aalto, senior matematiker, tfn. 09 183 5006 eller roope.aalto(at)fiva.fi
- Iiro Marttila, senior matematiker, tfn. 09 183 5483 eller iiro.marttila(at)fiva.fi