Tematisk bedömning: Räckvidden av internkontrollen av värderingen av tillgångar och skulder i skade- och livförsäkringsbolag måste förbättras

Finansinspektionen kartlade under våren 2025 läget för internkontrollen av värderingen av tillgångar och skulder i skade- och livförsäkringsbolag. Målet för den tematiska bedömningen var att utreda hur skade- och livförsäkringsbolag har upprättat internkontrollen av värderingen av tillgångar och skulder och analysera effektiviteten i bolagens system och kontroller och omfattningen av den tillhörande dokumentationen.

De viktigaste observationerna till stöd för utvecklingsåtgärderna

I enkäten för den tematiska bedömningen deltog 22 skade- och livförsäkringsbolag med koncession i Finland. Av de erhållna svaren framgår betydande skillnader och brister i bolagens interna kontroll av värderingen av tillgångar och skulder. De främsta bristerna gäller genomförandet och räckvidden av internkontrollen, kvaliteten på dokumentationen och bedömningen av resursernas tillräcklighet. Svarskvaliteten visade dock på stora skillnader mellan bolagen, och av läget för den interna kontrollen i vissa bolag kunde endast en bristfällig bild erhållas.

Skade- och livförsäkringsbolagen kan till behövliga delar göra en bedömning av läget och eventuella utvecklingsbehov i sitt eget bolag med hjälp av de exempel på god praxis och utvecklingsområden som Finansinspektionen lyfter fram i detta tillsynsmeddelande. På så sätt kan bolagen på eget initiativ förbättra sin internkontroll.

Finansinspektionen påminner bolagen om att målet för internkontrollen enligt regleringen är att garantera genomslagskraften och effektiviteten i bolagets verksamhet samt tillgången till och tillförlitligheten av finansiell information. Internkontrollen bidrar också till att säkerställa tillräckliga företagsstyrningssystem i bolagen och gör det möjligt för dem att följa sunda och försiktiga affärsprinciper i verksamheten.

Finansinspektionen utnyttjar enkätsvaren och de institutspecifika observationerna av dem i sin framtida tillsyn.

Insatser behövs för att säkerställa systemens och internkontrollens effektivitet

Försäkringsföretag ska ha effektiva system och kontroller som garanterar att de skattningar som ligger till grund för värderingen av bolagets tillgångar och skulder är tillförlitliga och lämpliga och en process för att regelbundet kontrollera att marknadspriser eller ingångsvärden för värderingsmodeller är tillförlitliga och lämpliga¹.

Utredningen visar att försäkringsbolagen på ett allmänt plan har beaktat kravet om effektiva system och kontroller.

Räckvidden av internkontrollen måste förbättras

Den viktigaste bristen som framkom i svaren var vissa försäkringsbolags snäva tolkning av vad som avses med ett försäkringsbolags internkontroll². Av dessa bolags svar framgår att de upplever att en årlig granskning utförd av bolagets revisorer utgör en tillräcklig internkontroll av tillförlitligheten och lämpligheten av värderingen av den bokföringsmässiga ansvarsskulden och placeringarna. Enligt Finansinspektionens bedömning kan en granskning som utförs av en utomstående revisor inte betraktas som en sådan tillräcklig internkontroll som avses i regleringen.

Generellt sett - och i nästan alla bolag - riktar sig sällan inspektioner eller annan tillsyn som utförs av funktionerna³ för regelefterlevnad (compliancefunktionerna) till processerna för värdering av tillgångar och skulder. Enligt Finansinspektionens bedömning har dessa värderingsprocesser så stor betydelse att de bör omfattas av compliancefunktionens inspektionsplan.

Av utredningen framgår att riskhanterings- och aktuariefunktionen i viss mån genomför en regelbunden kontroll av värderingsprocesserna. I den största delen av bolagen har internrevisionsfunktionen genomfört inspektioner på området för värdering av tillgångar och skulder under de fem senaste åren.

Tydlig avgränsning av tillsynsåtgärderna och bra ingångsdata stöder tillsynen

En indelning av de inspektioner och andra tillsynsåtgärder som riktar sig till processerna för värdering av tillgångar och skulder i tydligt avgränsade mindre helheter identifierades som ett exempel på god praxis, liksom också praxis att anlita en utomstående aktör för att genomföra inspektionerna. Bolagen ska dock se till att uppgifter och antaganden som används i värderingsmetoden samt resultaten och lämpligheten av metoden i sin helhet behandlas inom en tillräcklig tidsperiod. Ett annat exempel på god praxis var tydliga inspektionsmetoder och inspektionsrapportering av god kvalitet, vilket främjar inspektionernas tillförlitlighet, transparens och reproducerbarhet.

Av svaren framgår att försäkringsbolagen i regel regelbundet kontrollerar lämpligheten och tillförlitligheten av marknadsvärden eller ingångsdata för värderingsmodellen. Det finns dock skillnader mellan bolagen beträffande hur den internkontrollen har upprättats, och för att kunna göra en helhetsbedömning krävs därför fortsatta utredningar av vissa försäkringsbolag.

Bolaget svarar också för tillsyn som lagts ut på entreprenad

Uppgifterna i samband med värderingen av tillgångar och skulder kan enligt regleringen läggas ut på entreprenad. Av de erhållna uppgifterna har inte till alla delar kunnat säkerställas hur bolag som lagt ut kritiska och viktiga uppgifter på entreprenad har försäkrat sig om att tjänsteleverantörens riskhanterings- och internkontrollsystem är tillräckliga eller hur nära integrerade de utlagda uppgifterna är med bolagets egna riskhanterings- och internkontrollsystem⁴. Väl upprättade systembeskrivningar skapar en god grund för en gedigen intern kontroll.

Uttömmande anvisningar och system tjänar som garanti för genomförandet

Av utredningen framgick att beskrivningarna av systemen för värdering av tillgångar och skulder är bristfälliga i vissa bolag. Beskrivningarna bidrar inte till att garantera att de skattningar som ligger till grund för värderingen av bolagets tillgångar och skulder är tillförlitliga och lämpliga på det sätt som förutsätts i regleringen.

God praxis som främjar effektiva system är att ta fram en uttömmande och detaljerad dokumentation. Dokumentationen ska gärna tydligt och tillräckligt detaljerat presentera de tillämpade systemens egenskaper, källorna till ingångsdata, ansvariga personer och deras uppgifter och också beskriva valideringskriterierna och tidtabellen för valideringen. Det är också önskvärt att en allmän åtgärdsplan för korrigering av eventuella observerade brister ingår i dokumentationen. Detta bidrar till att förtydliga, harmonisera och effektivisera processen för korrigering av brister.

Tydliga metoder och ansvarsområde bidrar till att genomföra uppgifterna och säkerställa en oberoende kontroll

Försäkringsföretag ska inrätta, genomföra, upprätthålla och dokumentera tydligt fastställda styrdokument och rutiner för värderingsprocessen, vilket inbegriper en beskrivning och definition av den berörda personalens uppgifter och ansvarsområden, relevanta modeller och de informationskällor som används⁵.

Av inlämnade svar och material framgick att processerna och rutinerna för värdering av tillgångar och skulder inte till alla delar har nedtecknats i riktlinjerna eller anvisningarna. Stora skillnader och brister konstaterades framför allt i fråga om räckvidden och den praktiska tillämpningen. I många bolag är riktlinjerna för allmänt hållna. De saknar en beskrivning eller definition av värderingsprocessen och den berörda personalens uppgifter och ansvarsområden, värderingsmodeller eller de informationskällor som används.

Enligt Finansinspektionens bedömning ska bolagen ta fram och tillämpa riktlinjer som lämpar sig för värderingsprocessen och som är tillräckligt detaljerade framför allt i fråga om roller och uppgifter. Sådana riktlinjer har konstaterats bidra till oberoendet för anställda med tillsynsuppgifter inom de centrala funktionerna samt till en lämplig resurstilldelning. En regelbunden uppdatering av riktlinjerna minst en gång om året är allmän praxis i bolagen.

Uppgiftsbeskrivningar stöder bedömningen av resursernas tillräcklighet

Försäkringsföretag ska tillhandahålla tillräckliga resurser, ur såväl kvantitativ som kvalitativ synvinkel, för att utveckla, kalibrera, godkänna och se över de värderingsmetoder som används för solvensändamål⁶.

Av utredningen framgår att försäkringsbolagens bedömning av resursernas tillräcklighet är bristfällig. Bolagen har inte separat bedömt den kvantitativa och kvalitativa tillräckligheten av de personresurser som deltar i värderingen av tillgångar och skulder på det sätt som förutsätts i regleringen. Därtill gäller bolagens resursbedömning större helheter, såsom hela den funktion dit dessa resurser hör. Tydligt definierade och dokumenterade uppgiftsbeskrivningar och ansvarsområden konstaterades främja resursbedömningen.

Bolagen konstaterades inte heller ha en systematisk rapportering till styrelsen om resursernas tillräcklighet. Bolagen har dock vidtagit korrigeringsåtgärder inom en rimlig tid efter att bedömningen av resursernas tillräcklighet konstaterats vara bristfällig.

Finansinspektionen anser det viktigt att den kvantitativa och kvalitativa tillräckligheten av de personresurser som deltar i utveckling, kalibrering, godkännande och översyn av de värderingsmetoder som används för solvensändamål regelbundet bedöms mot på förhand uppställda kriterier för att tillgången till tillräckliga resurser ska kunna säkerställas. Resultaten av bedömningen ska gärna nedtecknas i en rapport som presenteras för styrelsen. Om uppgifterna eller en del av uppgifterna har lagts ut på entreprenad, svarar bolaget för att tjänsteleverantören har tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för att utföra uppgifterna på ett sätt som håller god kvalitet.

Alternativa värderingsmetoder ska också vara föremål för kontroll

Försäkringsbolag ska inrätta internkontrollprocesser som innefattar en regelbunden oberoende översyn och kontroll av den information och de uppgifter och antaganden som används i värderingsmetoderna, av deras resultat och av huruvida värderingsmetoderna är lämpliga för värdering av de poster på vilka alternativa värderingsmetoder tillämpas⁷.

Av utredningen framgår att endast några bolag tillämpar alternativa värderingsmetoder för värdering av andra än icke likvida placeringar eller andra tillgångar för vilka ett marknadsvärde inte finns att tillgå. I fråga om vissa bolag konstaterades också brister i kontrollen av alternativa värderingsmetoder, framför allt en avsaknad av oberoende översyn och kontroll.

Finansinspektionen anser det viktigt att också alternativa värderingsmetoder och tillhörande dokumentation med jämna mellanrum blir föremål för inspektioner, tillsynsåtgärder, kontroller och översyn oberoende av om bolaget endast tillämpar allmänna värderingsmetoder eller inte.

Närmare upplysningar lämnas av

Annika Lindlöf, senior övervakare, annika.lindlof(at)fiva.fi

¹Artikel 267.1 i kommissionens delegerade förordning EU (2015/35).
²6 kap. 14 § i försäkringsbolagslagen, artikel 266 i kommissionens delegerade förordning EU (2015/35)
³6 kap. 14 § i försäkringsbolagslagen
⁴Artikel 274.5.a-b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35
⁵Artikel 267.2 i kommissionens delegerade förordning (2015/35)
⁶Artikel 267.4.a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35
⁷Artikel 267.4.b i) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35