Investeringstjänster eller investeringsverksamhet

Investeringstjänster och investeringsverksamhet kräver tillstånd

Tillhandahållandet av investeringstjänster eller investeringsverksamhet i anknytning till finansiella instrument kräver i princip alltid tillstånd. Med tanke på tillståndsplikten är det inte av betydelse i vilken mån eller hur ofta tjänsten tillhandahålls.

I lagen om investeringstjänster (747/2012) finns ändå undantag från lagens tillämpning. Lagen om investeringstjänster tillämpas till exempel inte på följande:

  • Tillhandahållande av tjänster inom samma koncern till ett annat bolag tillhörande koncernen
  •  Verksamhet som bedrivs tillfälligt i samband med annan i lag eller andra föreskrifter reglerad affärs- eller yrkesmässig verksamhet (till exempel advokatbyråer och revisionssammanslutningar)
  • Handel för egen räkning om det inte tillhandahålls andra investeringstjänster eller bedrivs annan investeringsverksamhet. Undantaget tillämpas inte om handel bedrivs med råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat av utsläppsrätter.

Värdepappersföretagets övriga verksamhet

Ett värdepappersföretag får inte bedriva annan verksamhet än sådan som överensstämmer med dess verksamhetstillstånd. Ett värdepappersföretag får dock bedriva sådan annan verksamhet som är tillåten för det med stöd av annan EU-lagstiftning eller inhemsk lagstiftning. Denna övriga verksamhet kan förutsätta ett separat verksamhetstillstånd eller registrering.

Ett värdepappersföretag kan med stöd av annan lagstiftning till exempel

  • vara verksam som försäkringsombud och tillhandahålla bl.a. kapitalförsäkringar för ett försäkringsbolags räkning och på försäkringsbolagets ansvar enligt lagen om försäkringsdistribution (se närmare här)
  • tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster enligt lagen om gräsrotsfinansieringstjänster
  • fungera som om ombud för obligationsinnehavare enligt lagen om ombud för obligationsinnehavare
  • bedriva förhandsmarknadsföring av alternativa investeringsfonder för en alternativ investeringsfonds räkning enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder
  • fungera som förvaringsinstitut, kontoförande institut eller clearingmedlem enligt lagarna om dessa

Kreditinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare som tillhandahållare av investeringstjänster

Utöver värdepappersföretag kan även sådana fondbolag eller AIF-förvaltare som i verksamhetstillståndet har fått rätten att göra så tillhandahålla investeringstjänster. Därtill kan investeringstjänster även tillhandahållas av ett kreditinstitut enligt sin bolagsordning och styrelsens beslut.

Försäljning och marknadsföring av investeringstjänster

Bestämmelserna i anknytning till tillhandahållandet av investeringstjänster ska följas vid försäljning och försäljningsfrämjande (marknadsföring) av investeringstjänster redan i ett tidigt skede. Därför kan investeringstjänster i regel bara tillhandahållas av värdepappersföretag och anknutna ombud som har utsetts av dem. Som exempel på eventuell tillåten marknadsföring som görs av någon annan aktör kan nämnas utdelning av broschyrer eller motsvarande eller överlämnande av faktablad på kundens begäran utan att ge tilläggsuppgifter om deras innehåll eller investeringstjänsterna.

Samarbetet mellan en influencer i sociala medier och ett värdepappersföretag kan leda till en situation i vilken influensern i det innehåll som den producerar främjar försäljningen av investeringstjänster på ett sätt som bara är tillåtet för ett anknutet ombud.

Beskrivningar av investeringstjänster

De beskrivningar av investeringstjänster som presenteras här är allmänna. Skyldigheten att ansöka om verksamhetstillstånd bedöms alltid från fall till fall. Det som avgör är den faktiska verksamheten. Tolkningsfrågor gällande kravet på verksamhetstillstånd kan skickas till kirjaamo@finanssivalvonta.fi.

Öppna alla elementer Stäng alla elementer
Förmedling av order

Förmedling av order innebär att man tar emot köp-, sälj- eller andra order gällande finansiella instrument och vidarebefordrar dem till någon annan för utförande. Förmedlingen av order sker i kundens namn och för kundens räkning.

Typiskt förmedlas order vidare till ett annat värdepappersinstitut (tillhandahållare av investeringstjänster). I orderkedjor kan det finnas flera förmedlare.   

Det är frågan om förmedling av order också när någon agerar som teckningsplats vid emission av ett finansiellt instrument och förmedlar en teckningsorder vidare till emittenten eller tar emot tecknings- och inlösensorder av fondandelar och vidarebefordrar dem till ett fondbolag.

Förmedling av order är också sammanförandet av två eller flera investerare så att en affär mellan dessa investerare kan åstadkommas (handel med ett finansiellt instrument). Om till exempel rollen av en tillhandahållare av tjänster (tjänsteleverantör) enbart är att presentera investeringsmöjligheter för en kund, kan bara denna verksamhet betraktas som förmedling av order. Det är inte av betydelse vem som har upprättat marknadsföringsmaterialet om investeringsobjektet eller om tjänsteleverantören deltar i utförandet av avslutet eller huruvida tjänsteleverantören mottar eller förmedlar betalningar i anknytning till transaktionen. Det kan därmed vara fråga om förmedling av order även om parterna kom överens om villkoren för transaktionen sinsemellan. Å andra sidan kan förmedlaren delta i avtalandet om villkoren för transaktionen eller på annat sätt bidra till att transaktionen uppstår eller ta hand om praktiska arrangemang i anknytning till transaktionen.

Även marknadsföring av fondandelar (både UCITS och AIF) är förmedling av order när den utförs av någon annan än ett fondbolag eller en AIF-förvaltare.    

Utförande av order

Utförande av order är köp, försäljning, byte eller teckning av order för kundens räkning. I detta fall arrangerar förmedlaren transaktionen i eget namn för kundens räkning.

Order utförs typiskt på en börs eller annan handelsplats. I en transaktion som utförs på en börs kan ingå order från flera kunder.

Om förmedlaren själv är en part i transaktionen, är det utöver utförande av order frågan om handel för egen räkning (den tjänst som erbjuds kunden är utförande av order och handel för egen räkning är värdepappersföretagets egen investeringsverksamhet). Även i systematisk internhandel är det frågan om utförande av order.

Order kan även utföras utanför handelsplatser som så kallade OTC-transaktioner (over-the-counter), men transaktioner med noterade aktier ska alltid utföras på handelsplatser.

Handel för egen räkning

Med handel för egen räkning avses i lagen om investeringstjänster all sådan handel för egen räkning i vilken värdepappersföretaget köper eller säljer finansiella instrument till sin egen investeringsportfölj.

Ett tillstånd att handla för egen räkning behövs också alltid om ett värdepappersföretag själv är motpart till kundens transaktion. Handel för egen räkning är i princip inte en investeringstjänst som tillhandahålls kunden utan ett värdepappersföretags egen verksamhet. Den tjänst som i en dylik situation tillhandahålls en investerarkund är utförande av order.

Exempel på situationer som förutsätter ett tillstånd att handla för egen räkning är också bland annat

  • agerande som marknadsgarant och systematisk internhandlare
  • stödjande av förmedlingsverksamhet med egen handel i syfte att underlätta och stödja utförandet av kundorder (små order eller en icke-likvid marknad)
  • givande av en teckningsförbindelse i samband med en emission och enligt dess villkor
  • aktiv investeringsverksamhet med egen risk (trading-verksamhet)
  • investering av likvida medel om avsikten är att sträva efter högre avkastning med en högre risk och genom att utnyttja marknadsrörelser.

Handel för egen räkning som avses i lagen om investeringstjänster omfattar ändå inte all eventuell handel som ett värdepappersföretag bedriver för egen räkning.

Exempel på situationer som inte förutsätter verksamhetstillstånd för handel för egen räkning är bl.a.

  • strategiska investeringar som är avsedda som långsiktiga och som i princip inte är till salu
  • investeringsverksamhet som genom syftet med investeringen, de instrument som används och investeringshorisonten samt verksamhetens omfattning kan motiveras som en passiv och långsiktig investering
  • mindre positioner som uppstått genom felaffärer, om positionerna i mån av möjlighet stängs inom ett dygn
  • investering av likvida medel när avsikten är att investera medlen på ett tryggande sätt med en begränsad risk så att medlen ändå vid behov kan realiseras. Syftet med investeringen kan bl.a. motiveras med de investeringsinstrument som används, till exempel depositioner och penningmarknadsinstrument eller räntefonder.
Kapitalförvaltning

Kapitalförvaltning är förvaltning av kundens investeringsportfölj på uppdrag av kunden (kapitalförvaltningsavtal) så att kapitalförvaltaren bedriver handel med de finansiella instrument eller andra tillgångar som anförtrotts förvaltaren eller annars utför order som gäller egendom som är föremål för kapitalförvaltningsavtalet enligt fullmakt från kunden och för kundens räkning. Verksamhetstillståndet för kapitalförvaltning omfattar därmed också utförande av investeringsbeslut gällande tillgångar som omfattas av kapitalförvaltningen eller förmedling av besluten till en annan tillhandahållare av investeringstjänster för utförande.

I ett kapitalförvaltningsavtal har beslutanderätten om investeringarna antigen helt eller delvis överlåtits till kapitalförvaltaren. Kapitalförvaltaren har därmed kundens fullmakt att fatta investeringsbeslut och vidta åtgärder i anknytning till dem (sälja, köpa, byta, teckna) på kundens vägnar för kundens räkning. Tjänstens syfte är förvaltning av investeringsportföljen med fokus på investeringsbeslut, inte förvaltning av de enskilda investeringsobjekten i portföljen. Till exempel när det gäller aktieinnehav kunde tjänsten som mest även omfatta en fullmakt att på aktieägarens vägnar delta i bolagsstämman för ett bolag som är ett investeringsobjekt.

Som kapitalförvaltning betraktas också en tjänst i vilken kunden ger tjänsteleverantören en order att automatiskt utföra transaktioner i sin egen portfölj på basis av vissa signaler. Sådana signaler kan vara till exempel investeringsbeslut av en annan av tjänsteleverantörens kunder, som tjänsteleverantören med ifrågavarande kunds tillstånd erbjuder för kopiering. Det är fråga om kapitalförvaltning oberoende av om portföljen förvaltas av kapitalförvaltaren/dess anställd eller ett system/en algoritm som tjänsteleverantörer erbjuder sina kunder.

Förvaltning av fastighetsegendom i förhållande till kapitalförvaltning som avses i lagen om investeringstjänster

Mifid II-direktivet, liksom sina företrädare, behandlar bara tillhandahållandet av investeringstjänster och sidotjänster som avser finansiella instrument. Det har varit möjligt att nationellt införa strängare bestämmelser än i direktivet, och därför har det varit möjligt att i olika medlemsländer ha olika slags bestämmelser om tillhandahållande av tjänster med andra investeringsobjekt än finansiella instrument. I Finland får ett värdepappersföretag inte bedriva annan verksamhet än det som står i dess verksamhetstillstånd, men i samband med implementeringen av det första Mifid-direktivet har man också velat tillåta tillhandahållandet av vissa investeringstjänster (inkl. kapitalförvaltning) och förvarings- och förvaltningstjänster i anknytning till dem även avseende andra investeringsobjekt än finansiella instrument. I förarbeten till lagen (RP 43/2007 rd) har bl.a. fastigheter nämnts som exempel på dylika investeringsobjekt. I anknytning till dessa har det dock inte separat införts några andra bestämmelser om dem, vilket gör att tjänsternas innehåll även beträffande dessa investeringsobjekt i princip är det samma som i fråga om finansiella instrument. Lagen om investeringstjänster möjliggör därmed kapitalförvaltningstjänster i vilka fastigheter är en del av en investeringsportfölj som består av finansiella instrument. Då är det ändå inte fråga om fastighetsskötsel som sådan, och olika fastighetskötselåtgärder, teknisk förvaltning, grynderentreprenadverksamhet, uppförande av byggnader osv. kan inte heller likställas med förvarings- och förvaltningstjänster av finansiella instrument.

Även kapitalförvaltning som tillhandahålls av en AIF-förvaltare är kapitalförvaltning som avses i lagen om investeringstjänster, vilket betyder att det som ovan sagts om innehållet i kapitalförvaltningen lämpar sig även på kapitalförvaltningstjänster som tillhandahålls av AIF-förvaltare.

Investeringsrådgivning

Investeringsrådgivning betyder att man ger personliga rekommendationer till en kund i fråga om transaktioner som avser vissa finansiella instrument.

Rådgivningen anses vara personlig om rådet baserar sig på ifrågavarande kunds omständigheter eller om kunden får den uppfattningen att hans eller hennes omständigheter har tagits i beaktande. Omständigheter som tas i beaktande är till exempel kundens riskvilja, syftet med investeringarna och kundens ekonomiska situation.

Om rådet gäller en specifik investeringsprodukt, till exempel ett visst börsbolags aktie eller en viss fond, anses rådet enligt definitionen av investeringsrådgivning gälla ett visst finansiellt instrument. Däremot uppfyller ett allmänt råd att till exempel månadsspara i fonder (utan att nämna en viss fond) eller diversifiera aktieplaceringar geografiskt (utan att nämna vissa aktier) inte definitionen av investeringsrådgivning.

Det kan också vara frågan om investeringsrådgivning, om kunden erbjuds en möjlighet att följa en viss modellportfölj, en annan investerares investeringsbeslut eller en algoritm på basis av vilken kunden kan fatta investeringsbeslut. Tjänsteleverantören ska på förhand se till att den portfölj eller strategi som tillhandahålls kunden för uppföljning, såsom även alla råd som ges kunden, lämpar sig för honom eller henne.

I samband med innehåll gällande investeringar, till exempel artiklar eller videor, nämns ofta att det inte är fråga om ett investeringsråd. En sådan varningstext påverkar inte bedömningen om huruvida det är fråga om investeringsrådgivning eller inte. Bedömningen om huruvida det har erbjudits investeringsrådgivning, en investeringsrekommendation eller ingendera, baserar sig på materialets innehåll samt den uppfattning som investeraren fått om situationen.

Om rekommendationen inte är personlig och därför inte uppfyller definitionen av ett investeringsråd, kan det vara fråga om en investeringsrekommendation. En investeringsrekommendation är enligt marknadsmissbruksförordningen information avsedd för distributionskanaler eller för allmänheten som explicit eller implicit rekommenderar en investeringsstrategi för en eller flera finansiella instrument eller emittenter, inbegripet alla åsikter om det aktuella eller framtida värdet eller priset på sådana instrument.

Investeringsrekommendationer är till exempel alla köp-/sälj-/behållarekommendationer (buy/sell/hold) gällande aktier. Distributionskanalen kan vara en analytikerrapport, artikel, traditionella kommunikationsmedel eller till och med sociala medier.

Utarbetandet och distributionen av investeringsrekommendationer förutsätter inte verksamhetstillstånd som separat verksamhet. En person som upprättar investeringsrekommendationer ska dock i sin verksamhet följa vissa regler (se närmare kommissionens delegerande förordning (EU) 2016/958). Reglerna förutsätter att de som upprättar investeringsrekommendationer publicerar sin identitet, presenterar rekommendationer på ett opartiskt sätt och anger alla förhållanden och omständigheter som försvagar opartiskheten. Experter ska följa tilläggsregler.

Finansiell rådgivning där inga separata finansiella instrument nämns kräver inte verksamhetstillstång av Finansinspektionen. Sådan rådgivning får inte på ett vilseledande sätt marknadsföras som investeringsrådgivning.

Ordnande av och garantiverksamhet för en emission

I ordnandet av och garantiverksamheten för en emission är det i bägge fallen frågan om en tjänst som tillhandahålls en emittent (den som behöver finansiering) med avsikten att skaffa investerare. Skillnaden mellan tjänsterna är huruvida det i tjänsten ingår en garanti som lämnats av tjänsteleverantören eller inte.

En tjänst som tillhandahålls emittenten för att skaffa investerare kan därmed vara antingen ordnande av emission eller försäljning av finansiella instrument utan att ge ett tecknings- eller inköpsåtagande (ordnande av emission) eller ordnande av emission eller försäljning av finansiella instrument så att tjänsteleverantören åtar sig att vid behov teckna emissionen till den del den inte annars blir tecknad (garantiverksamhet för emission).

Arrangören av emissionen är befullmäktigad enligt sitt uppdrag att vid ordnandet av emissionen agera på emittentens vägnar. I arrangörens uppdrag ingår självständigt ansvar, det är alltså inte enbart frågan om en rådgivande roll. Ordnandet av en emission kan innebära aktivt letande efter tecknare eller andra tjänster för att nå investerare.

Det att ett värdepappersföretag som en del av sin egen investeringspolicy beslutar att teckna en viss andel av en emission och ger ett teckningsåtagande om detta i enlighet med emissionens villkor är däremot inte sådan garantiverksamhet för en emission som avses här utan handel för egen räkning.

Agerande som teckningsplats i en emission är investeringstjänsten förmedling av order som tillhandahålls investerare.

Rådgivningstjänster i anknytning till ordnandet av en emission (s.k. corporate finanse-rådgivning) behandlas under punkten sidotjänster.

Ordnande av multilateral handel (MTF)

Ett värdepappersföretag kan också ordna multilateral handel. När det gäller en multilateral handelsplattform (MTF), se närmare Andra handelsplatser.

Ordnande av organiserad handel (OTF)

Ett värdepappersföretag kan också ordna organiserad handel. När det gäller en organiserad handelsplattform (OTF), se närmare Andra handelsplatser.

Sidotjänster

I lagen om investeringstjänster avses det med sidotjänster sådana tjänster som i sig inte är tillståndspliktiga men som ett värdepappersföretag tillhandahåller vid sidan av eller utöver sina huvudsakliga investeringstjänster. Ett värdepappersföretag kan enbart tillhandahålla sådana sidotjänster som de är berättigade att tillhandahålla enligt sitt verksamhetstillstånd.

Till exempel sidotjänsten valutahandel betyder att ett värdepappersföretag vid sidan av värdepappershandel även kan genomföra valutatransaktioner som behövs i samband med den.

Vid sidan av investeringstjänster kan man även tillhandahålla förvarings- och förvaltningstjänster av finansiella instrument, bevilja krediter och annan finansiering i anknytning till investeringstjänster samt producera investeringsundersökningar och allmänna rekommendationer i anknytning till handeln med finansiella instrument.

Tillåtna sidotjänster är också rådgivning till företag avseende kapitalstrukturer, affärsverksamhetsstrategi och andra närliggande frågor samt råd och tjänster avseende fusioner och företagsförvärv. Sådan s.k. corporate finance-rådgivning är till exempel rådgivning och assisterande av en emittent i samband med en listningsemission eller ett företagsförvärv i fråga om prissättning, juridik, utarbetandet av ett prospekt, utarbetandet av villkoren för emissionen, anordnandet av möten för investerare osv.

Ett värdepappersföretag kan till sitt verksamhetstillstånd få rätten att även bedriva annan verksamhet som är jämförbar med de i Mifid-direktivet nämnda sidotjänsterna eller har ett nära samband med dem. Det kan till exempel vara fråga om juridisk rådgivning eller skatterådgivning i anknytning till investeringsverksamheten.