Vanliga frågor gällande förmedlare av konsumentkrediter

Enligt regeringens proposition (RP 120/2025 rd, s. 97) anses även förberedelser som rör kreditavtal eller andra administrativa åtgärder som föregår ingåendet av avtalet utgöra bistånd till konsumenten vid ingåendet av ett kreditavtal och således kreditförmedling. Som exempel på sådana förberedelser eller administrativa åtgärder anges i propositionen situationer där en näringsidkare förmedlar konsumentens uppgifter till en kreditgivare eller en annan kreditförmedlare i syfte att ansöka om kredit, tillhandahåller möjligheten att lämna in en kreditansökan på sina egna webbplatser och vidarebefordrar konsumentens kreditansökan till kreditgivaren, eller begär krediterbjudanden från kreditgivare för konsumentens räkning.

Finansinspektionen anser att det i regel saknar betydelse för om definitionen är uppfylld på vilket tekniskt sätt uppgifterna samlas in och vidareförmedlas.

Enligt regeringens proposition (RP 120/2025 rd, s. 97) betraktas som presentation eller erbjudande av kreditavtal till konsumenter, i den mening som avses i definitionen av kreditförmedling, till exempel att kreditgivares krediterbjudanden presenteras för konsumenter eller att konsumenten styrs till att ingå ett kreditavtal. Om en näringsidkare däremot endast direkt eller indirekt introducerar konsumenten för en kreditgivare, ska verksamheten ännu inte på denna grund anses utgöra kreditförmedling i den mening som avses i definitionen.

Finansinspektionen anser att bannerannonsering där konsumenten endast introduceras för en kreditgivare eller en kreditförmedlare inte utgör kreditförmedling. Marknadsföringen bedöms dock som en helhet, och en mer långtgående presentation av krediterbjudanden eller styrning av konsumenten kan trots detta innebära att definitionen av kreditförmedling är uppfylld.