Exempel och vanliga frågor om virtuella valutor och lanseringen av dem (Initial Coin Offering)

Vad betyder virtuell valuta, kryptovaluta, kryptotillgångar eller ICO?

Virtuell valuta och kryptovaluta

Virtuella valutor definieras i det nya direktivet mot penningtvätt 1). Gemensamt för virtuella valutor är att

  • de inte har emitterats eller garanterats av en centralbank eller en offentlig myndighet
  • de inte nödvändigtvis är kopplade till en rättsligt etablerad valuta
  • de inte har rättslig status som valuta eller pengar
  • de godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel
  • de kan överföras, lagras och handlas elektroniskt.

En av de mest kända virtuella valutorna är Bitcoin, en decentraliserad virtuell valuta som kan växlas mot ett lagligt betalningsmedel, såsom euro. Bitcoin är också den första kryptovalutan, dvs. en krypterad virtuell valuta som grundar sig på en krypteringsalgoritm. Kryptovalutor bygger på publika och privata nycklar, som används för att överföra värde mellan två personer och som krypteras före varje transaktion.

Kryptotillgångar

Bitcoin och andra virtuella valutor kan betraktas som en form av tillgångar, men enbart så länge som det finns en välfungerande marknad för dem. Virtuella valutor och kryptovalutor går allt oftare under benämningen kryptotillgångar. Bitcoin och övriga virtuella valutor är trots allt ett relativt litet fenomen och har åtminstone för närvarande ingen inverkan på finansmarknaden eller den finansiella stabiliteten.

ICO dvs. Initial Coin Offering

I samband med virtuella valutor talas det också om ICO (initial coin offering), dvs. lansering av en ny virtuell valuta. ICO är ett sätt för företag eller produktutvecklingsprojekt att samla in riskfinansiering. Begreppet betyder förhandsförsäljning av antingen en ny virtuell valuta eller s.k. tokens.

Egenskaperna hos nya virtuella valutor som ges ut genom ICO:er kan variera betydligt beroende på hur ICO genomförs. Virtuella valutor kan grovt sett klassificeras i tre kategorier. På marknaden finns också hybrider som kombinerar egenskaper från flera olika kategorier.

  1. Virtuella valutor som liknar betalningsmedel och som ursprungligen skapats som alternativ till traditionella valutor för att användas som betalningsmedel också för andra än utgivarens tjänster. Den mest kända virtuella valutan av denna typ är Bitcoin.
  2. Virtuella valutor som kan användas för att betala för en viss nyttighet (s.k. utility coin), t.ex. utgivarens varor eller tjänster. Oftast är varorna eller tjänsterna i ett mycket tidigt utvecklingsskede när den virtuella valutan som accepteras som betalningsmedel för dem lanseras.
  3. Virtuella valutor som liknar finansiella instrument och som har samma egenskaper som värdepapper, såsom röstandelar eller äganderätt eller förväntad avkastning.

Risker med virtuella valutor

De virtuella valutasystemens säkerhet, integritet och saldo grundar sig på ömsesidigt förtroende mellan systemanvändarna. Värdebildningen inom virtuella valutasystem står inte under Finansinspektionens eller någon annan myndighets tillsyn.

Virtuella valutor används primärt som spekulativa inversteringsobjekt och deras funktion som betalningsmedel är sekundär. Ingen garanterar deras värde, varför deras marknadsvärden fluktuerar kraftigt. Av den anledningen är Bitcoin eller andra virtuella valutor inte ett verkligt alternativ till pengar och inte heller något bra betalningsmedel. Virtuella valutor är också förenade med en risk för penningtvätt och de utnyttjats i stor omfattning i brottslig verksamhet. Finansinspektionen har varnat för riskerna med virtuella valutor.

Vilken lagstiftning gäller för handel med eller utgivning av virtuella valutor, eller mottagande av dem som betalningsmedel?

Personer som handskas med virtuella valutor ska beakta tillämpliga  regelverk och också vara medvetna om reglering som är under arbete.

Personer som investerar i, utvinner eller tar emot virtuella valutor som betalningsmedel ska beakta skatteförvaltningens anvisningar

Investerare som köper och säljer virtuella valutor ska beakta skatteförvaltningens anvisning om inkomstbeskattning av virtuella valutor. Aktörer som tar emot virtuella valutor som betalningsmedel eller utvinner virtuella valutor genom mining bör sätta sig in i skatteförvaltningens anvisning.

Vilken lagstiftning som tillämpas på växlingstjänsten för virtuella valutor är för närvarande beroende av typen av virtuella valutor som handlas i tjänsten och organisationen av betalningsförmedlingen

De som tillhandahåller växlingstjänster för virtuella valutor ska ingående studera de virtuella valutor som ska handlas. Det är växlingstjänstens ansvar att reda ut karaktären av respektive virtuell valuta som växlas och i synnerhet bedöma om enskilda virtuella valutor likställs med överlåtbara värdepapper eller något annat finansiellt instrument enligt lagen om investeringstjänster. Lagstiftningen om handel med finansiella instrument är teknikneutral och tillämpas också på växlingstjänster som driver handel med sådana virtuella valutor som klassificeras som finansiella instrument.

En växlingstjänst för virtuella valutor kan i regel tillhandahålla dessa tjänster utan verksamhetstillstånd om valutorna som handlas liknar betalningsmedel eller är avsedda för att betala för en viss nyttighet. Om växlingstjänsten tar emot fiatpengar (t.ex. euro) av en köpare eller förmedlar fiatpengar till en säljare, ska aktören beakta regleringen om betalningsinstitut, som kan bli tillämplig beroende på verksamhetsmodellen. Mer information om verksamhetstillstånd för betalningsinstitut finns på Finansinspektionens webbplats.

Ny reglering om penningtvätt under beredning, växlingstjänster och tillhandahållare av plånbokstjänster bör sätta sig in i regleringen redan på förhand

Virtuella valutor har förknippats med en hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. De har dessutom utnyttjats i stor omfattning i annan brottslig verksamhet. Revidering av EU:s direktiv om penningtvätt, det s.k. femte penningtvättsdirektivet, utvidgar lagstiftningen till att gälla även växlingstjänster för virtuella valutor och tillhandahållare av plånbokstjänster. 

Lagstiftningen ska enligt planerna genomföras nationellt 2019. Noggranna tidsplaner för genomförandet klarnar i takt med beredningen av lagförslaget. Målet med lagförslaget är att främja myndigheternas möjligheter att förebygga och utreda brott i samband med virtuella valutor.

Viktigt att utreda den virtuella valutans egenskaper före genomförande av ICO

Vilken reglering som tillämpas på en ICO ska alltid bedömas från fall till fall, eftersom det finns stor variation i egenskaperna av de virtuella valutor som ges ut genom ICO och flera olika sätt att genomföra en ICO. Den viktigaste frågan kring genomförandet gäller den lanserade virtuella valutans karaktär och vad valutan ger rätt till.

Värdepappersmarknadslagstiftningen är teknikneutral. Även virtuella valutor som ges ut genom ICO kan omfattas av definitionen av ett värdepapper eller finansiellt instrument. Definitionen av ett värdepapper finns i 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen. Ett värdepapper är enligt lagen omsättningsbart och det har satts eller kommer att sättas i omlopp bland allmänheten tillsammans med flera andra värdepapper som utfärdats över identiska rättigheter. Definitionen av ett finansiellt instrument finns i 1 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster (747/2012).

Finansinspektionen använder en frågelista för att bedöma om en virtuell valuta ska betraktas som ett värdepapper. Om den virtuella valutan räknas som ett värdepapper, ska lagstiftningen om emission av värdepapper tillämpas. Växlingstjänster som erbjuder handel i denna typ av virtuella valutor ska också beakta lagstiftningen om värdepappershandel.

Även om den virtuella valutan inte räknas som ett värdepapper eller ett finansiellt instrument, ska utgivaren beakta allmänna bestämmelser i konsumentskyddslagstiftningen, såsom bestämmelser om distansförsäljning.

Vad gör jag om den virtuella valutan som lanseras genom ICO klassificeras som ett värdepapper?

Det finns ingen speciallagstiftning om utgivningen av virtuella valutor och inte heller några undantag. Om den virtuella valuta som lanseras genom ICO klassificeras som ett överlåtbart värdepapper, ska utgivaren följa värdepapperslagstiftningen. Utgivaren kan då ha skyldighet att bl.a. upprätta och offentliggöra ett prospekt. Mer information om prospektlagstiftningen finns på Finansinspektionens webbplats.

Även om utgivaren inte har skyldighet att offentliggöra prospekt, ska aktören följa värdepappersmarknadslagens allmänna principer, se speciellt kap. 1.

Utgivaren ska sätta sig in i prospektlagstiftningen och reservera tillräckligt med tid för att upprätta prospektet. Finansinspektionen har 20 bankdagar på sig att godkänna prospektet efter det att prospektet med alla relevanta uppgifter har överlämnats till den för godkännande.

Finansinspektionens rådgivning till aktörer som genomför ICO:er och andra som planerar verksamhet med virtuella valutor

Finansinspektionen har en centraliserad rådgivgningstjänst, Innovation HelpDesk. Skicka frågorna per e-post till Innovation-HelpDesk och bifoga en så detaljerad beskrivning av den planerade verksamheten som möjligt. Aktörer som planerar att genomföra en ICO ska bifoga svar på listan av frågor som Finansinspektionen använder för att bedöma om den virtuella valutan har karaktären av ett värdepapper. Det rekommenderas att också bifoga ett preliminärt ”white paper”.

Tänk också på detta

I all verksamhet med virtuella valutor bör aktörerna beakta att lagstiftningen utvecklas. Regleringen av virtuella valutor är just nu ett mycket aktuellt tema i Europa och alla som är verksamma inom området bör noggrant följa med eventuella ändringar i lagstiftningen. Utvecklingen av lagstiftningen kan också påverka Finansinspektionens framtida syn på behovet av verksamhetstillstånd för dessa tjänster. Finansinspektionen kan ompröva sin syn på ovan diskuterade frågor om ändringar i lagstiftningen ger anledning till det.

1) Enligt definitionen är virtuella valutor en digital värderepresentation som inte emitterats eller garanterats av en centralbank eller en offentlig myndighet, som inte nödvändigtvis är kopplad till en rättsligt etablerad valuta och som inte har rättslig status som valuta eller pengar, men som godtas av fysiska eller juridiska personer såsom betalningsmedel och som kan överföras, lagras och handlas elektroniskt.