Antalet privatkundskontor har minskat, men tillgången på grundläggande banktjänster är i regel god
Finansinspektionen gör årligen en undersökning om tillgången på och prissättningen av grundläggande banktjänster. Enligt den senaste undersökningen i mars 2012 hade antalet privatkundskontor och betalautomater minskat jämfört med året innan, men i regel var tillgången på grundläggande banktjänster fortsatt god. Prissättningen av tjänsterna hade inte förändrats i väsentlig mån, men Finansinspektionen har fäst uppmärksamhet vid den avgift som vissa banker tar ut för kontantbetalning av en faktura.
Samtidigt som antalet privatkundskontor och betalautomater har minskat, har kontanttjänsterna skurits ned på många privatkundskontor genom att tjänsterna har begränsats till endast en del av kontorets öppettid. Av dessa orsaker är det möjligt att tillgången på banktjänster har försämrats lokalt särskilt för sådana kunder som inte använder en nätbank eller ett betalkort. Så är ofta fallet i synnerhet för äldre kunder. Finansinspektionen följer även i fortsättningen upp hur tillgången på banktjänster utvecklas.
I fråga om prissättningen av tjänsterna fäste Finansinspektionen avseende vid att vissa banker tar ut upp till 7−12 euro för kontantbetalning av en faktura på kontoret. Ett så högt pris kan äventyra kundens rätt att få grundläggande banktjänster till ett skäligt pris. Finansinspektionen har rekommenderat att priserna jämkas.
Antalet bankkontor och betalautomater har minskat ytterligare
Antalet betalautomater hade minskat med närmare 30 procent och antalet privatkundskontor med närmare 10 procent. Antalet kundterminaler och kontantautomater var däremot oförändrat och antalet övriga serviceställen som kontaktpunkter i anslutning till butikerna hade ökat.
Serviceställen där banktjänster tillhandahölls var följande:
Kontantbetalning över disk är det dyraste sättet att betala fakturor
Prissättningen av de grundläggande banktjänsterna hade inte förändrats i väsentlig mån jämfört med året innan, trots att cirka en fjärdedel av bankerna uppgav att prissättningen hade ändrats efter den 1 mars 2011. Största delen av ändringarna var höjningar, men prissänkningar förekom också.
Avgifterna för webbanken och betalningstjänsten hade inte heller förändrats i väsentlig mån jämfört med året innan, och direktdebiteringen var fortfarande avgiftsfri. Mer än hälften av de banker som deltog i undersökningen tillhandahöll servicepaket med de grundläggande banktjänsterna (162 banker). Månadspriset varierade mellan 0,00 och 5,49 euro beroende på vilket betalkort som hade valts ut för paketet. Vanligen kostade servicepaketet mellan 2,50 och 2,99 euro per månad.
De vanligaste avgifterna för banktjänsterna var följande:
| Kontoutdrag |
Avgiftsfritt |
| Transaktionsförfrågan via automat |
0,50–0,99 euroa |
| Debit-kort (online) |
1,50–1,99 euro per månad |
| Debit-kort |
1,50–1,99 euro per månad |
|
Fakturabetalning
|
|
|
|
5,00–5,49 euroa |
|
|
3,50–3,99 euroa |
|
|
0,50–0,99 euroa |
|
|
2,50 euro per månad |
|
|
avgiftsfri |
|
|
|
|
1,00–1,49 euroa |
Dessutom kan prissättningen av tjänsterna påverkas betydligt av olika stamkundsprogram och egna paket för olika kundgrupper.
Val av kontaktsätt
Bankernas kunder kan också genom egna val påverka de avgifter som de ska betala för banktjänsterna. Därför är det bra att jämföra bankernas avgifter, tillgången på tjänster och eventuella andra tillgängliga tjänster och att utifrån jämförelsen välja det bästa sättet att uträtta bankärenden. Dessutom lönar det sig att utreda vilka nya servicemöjligheter och -ställen som finns tillgängliga utanför bankkontoren och till vilka priser sådana tjänster erbjuds. Finansinspektionen har rekommenderat att bankerna handleder kunderna i att välja lämpliga tjänster.
|
Med grundläggande banktjänster avses sedvanliga inlåningskonton, kontohantering (bl.a. tillhandahållande av s.k. online debit-kort som verifieras vid kortbetalning i realtid) och betalningsuppdrag. Exempelvis konton med kredit och olika kreditkort betraktas inte som grundläggande banktjänster.
Bankerna kan endast av vägande skäl vägra att öppna ett vanligt inlåningskonto. Skälet till vägran ska ha samband med kunden eller med kundens tidigare beteende eller med en uppenbar avsaknad av något verkligt behov av ett kundförhållande (t.ex. kunden har redan ett konto i någon annan bank). På grund av bestämmelserna i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt kan det dessutom i vissa situationer vara omöjligt att tillhandahålla grundläggande banktjänster.
Rätten till grundläggande banktjänster gäller enbart fysiska personer, men omfattar däremot inte till exempel företag eller föreningar.
Årlig undersökning om grundläggande banktjänster
Finansinspektionen genomför en gång om året en enkät om banktjänster för att följa upp prissättningen av och tillgången på grundläggande banktjänster. Ett av målen med undersökningen är att säkerställa att kunders rätt till grundläggande banktjänster enligt 134 § i kreditinstitutslagen förverkligas och att detta förverkligande inte försvåras till exempel genom oskälig prissättning.
Undersökningen utgår från observationerna vid inspektionerna och responsen från marknaden samt en enkät som skickas till de inlåningsbanker och de utländska kreditinstitutens filialer som tillhandahåller grundläggande banktjänster. Enkäten hänför sig till läget i början av mars varje år. Enkäten 2012 besvarades av totalt 282 banker.
|